Tandläkaren

Lidandet började redan på jobbet, denna enorma våg av ångest.
Att jag blev tvungen att borsta tänderna på toaletten på jobbet var rena plågeriet. Fastän städerkan precis varit där ( och städat! ) så kändes det så ohygeniskt. Jag inbillade mig att där var fullt med elaka bakterier som sniffade på min tandkräm och kliade ryggen mot min tandborste.
Att dessutom behöva skölja munnen med vatten från handfatet var en utmaning.

Helt matt efter denna energikrävande handling tog jag mig till slut från jobbet till tandläkaren.
Det väntrummet gör ingen glad så jag tänkte att jag får bläddra i en tidning med senaste skvallret. Det visade sig att det var inte det senaste skvallret, utan snarare en gammal avlagd tidning. När jag väl hade lyft i det stela spektaklet började jag funder på hur inpregnerad den egentligen var.

Så var det dags, upp på operationsbordet. När det blev tal om bedövning frågade sköterskan tandläkaren i fall hon ville ha den långa, det ville hon.
Direkt efter drogningen fick jag skölja. Tandläkaren sa något om kärl och en droppe blod. När jag spottade förstod jag vad hon menade, bortsett från det där med droppe.

Nu skulle här borras! Till min stora förvåning så hade bedövningen tagit vid första försöket.
Med alla verktyg i munnen funderade jag på om dom verkligen lyckats sterilisera helt och hållet, eller om eventuellt sköterskan hade en dålig dag och tänkt: Äsch, den förra patienten hade ju inte så många tänder, så vi kan nog köra med samma en vända till.

Mot slutet kom panikkänslorna ordentligt, skulle dom lyckas få ut allt dom stoppat in eller skulle dom glömma något?

Jag klarade det den här gången med! Och jag fick betala 846:- för det.
Nu, tre timmar senare sitter jag här med halva ansiktet bortdomnat och undrar om det blir någon kvällsmat i kväll.

Avslutningsvis: All ära åt tandläkare, ni vill så väl och vi tycker så illa om er, men ändå gör ni ett kanonjobb! Min tandläkare ser dessutom rar ut, vilket gör att jag faktiskt kan lägga undan min tidigare teori om att dom njuter av att plåga andra.

Mycket bus, mindre ragg.

Nu har vi testat busfabriken. Grabbarna lekte oavbrutet och lär nog sova gott i kväll.
Jag och min väninna var helt överens om vem som var den snyggaste mannen där. Som min väninna sa: Han har åtminstone något i blicken...
Dessvärre tillhörde han personalen och fick inte lov att dejta kunderna, men han lät oss ta ett foto i alla fall. ( Se nedan )
När vi satt där och pratade konstaterade vi att även om vi den här gången hade aningen otur så måste det ju ändå kunna finnas möjlighet för succé. Vi var lite inne på om vi skulle åka dit varje vecka. Jag tycker att det skulle kunna bli en höjdare om jag fick kontakt med en riktigt snygging och han frågar vilket barn som är mitt och jag svarar lite käckt: Han är inte här, han är hos sin pappa denna veckan....!

"Busfabriksragg"

Jag och min goda väninna har bestämt oss för att inta busfabriken med våra småkillar. Min väninna som sällan missar en chans att skoja till det, frågade mig om man inte kan ragga på busfabriken. Eftersom min humor är lika sjuk som hennes började jag att fundera på denna fantastiska affärsidé.

Busfabrikerna skulle mycket väl kunna inreda en hörna, exempelvis bredvid studsmattorna, för singelmammor och singelpappor.
Det skulle garanterat locka ännu mer folk och busfabrikerna skulle kunna börja att ta inträde även för vuxna.
Det skulle dessutom vara ett utmärkt tillfälle för singelföräldrar att träffas i verkliga livet utan alkoholpåverkan.

Man skulle inte behöva oroa sig för barnen, eftersom de har fullt upp med att klättra och busa.
Om man skulle fatta tycke för någon kan man dessutom bestämma ytterligare en träff för att fika, barnen skulle inte protestera över att behöva åka till busfabriken igen.
Om man skulle fortsätta att dejta kan man helt oskyldigt studera hur ens barn fungerar tillsammans.
Nästa steg skulle kunna bli att bjuda varandras barn på slash och rätt som det är så har man blivit en enda stor familj som lever lyckliga i alla sina dar...

OBS! Självklart är detta på skoj, don´t try this at home!!!
Men om ni ändå får för er att testa så se upp för följande fällor:

* Hångel i bollhavet...tiden går fort när man har roligt och när vakterna hämtar en för att de tre timmarna är ute blir det allt annat än smidigt!

* Skjut inte på konkurerande singelmammor med bollpistolerna, det är när du väl charmat din prins som hämnden inträffar...

* Försök inte "impa" på din tilltänkte genom att blotta ditt barnasinne...du är inte lika "hot" när du sitter fast i rutchkanetunneln...

Med tanke på vilka killar som kommer att göra mig och min väninna sällskap, blir det nog inte lätt för någon man att konkurera om vår uppmärksamhet.

Förlust eller seger?

Saker man går igenom under livet kan ses från olika sidor...Är det förlust eller seger?
Tex så sägs det att om man mister en står tusen åter...beroende på om den personen man mist tillför mer än de andra tusen tillsammans, kan man välja om man vill se det som en förlust eller seger.

Finns många olika sorters försluster. Både materiellt och känslomässigt.
Angående det materiella: Hur många kvinnor har inte mist sin vigselring och varit helt förkrossade, för att därefter fatta beslutet att inhandla en ny som är mkt briljant, glänsande fin och som sitter bättre på dom nu lite svullnare fingrarna och blir mer omhändertagen en den gamla som frånlades både här och där...

Det känslomässiga är en annan grej, men även här kan förlusten vändas till seger.

Jag tror helt ärligt att min största förlust här i livet, många gånger kan vara min seger.
Jag har förlorat ngt som tillhörde mig som person och kvinna, men det är just denna förlusten som har fött nya egenskaper hos mig som människa. Trots att jag ibland kan få en sorgsen känsla i mitt hjärta, känner jag styrkan i mitt blod.
Den del av mig själv som jag har förlorat begränsar mig i mångt och mycket, men jag kan inte förneka alla egenskaper som har tillkommit till mig på grund av detta.

Så se till att vända alla förluster till segrar, för varje erfarenhet i livet gör dig till en vinnare!