Då var det långfredag igen, en sån där typisk söndag, dagen före arbete. Jag tänkte när jag gick på semester, att den här gången skulle jag njuta av ledigheten, men vips så är det dags att jobba igen. Det är inte klokt vad fort ett år kan gå.
Igår var jag och mina goda vänner, Kalle Kanin och Snurre Sprätt på puben. Det är något vi haft som tradition varje skärtorsdag, trevligt!
I vanlig ordning blev det allt för många äggtoddys och mina vänner lade till med sina mindre charmerande egenskaper.
Det började med att Kalle gick omkull och slog ut en av sina framtänder. Han är helt hopplös!
Snurre som är singel , började spana in varenda kanintofs som passerade.
Han känner inga gränser och förra året resulterade det i tolv nya kullar och skyhöga underhållskostnader... Att han aldrig lär sig!
I morgon är det jobbardag och det blir ett fasligt slit. Att gömma påskägg är inte så enkelt som det låter. Det är inte som på julen att bara de snälla barnen får, nej även de som skjuter efter mig med slangbella har tydligen rätten på sin sida.
Det kommer att bli en lång dag och det är inte konstigt, att man så snart det är över somnar på soffan, helt utarbetad och med otvättade öron...
måndag 6 april 2009
söndag 22 mars 2009
Glädje och lycka
Jag börjar bli mer eller mindre övertygad om att glädje inte bara handlar om tilllgången till lycka, utan till allra största delen på friheten från bekymmer.
För när man inte har en massa bekymmer, stress och oro omkring sig så är det så lite som krävs för att man ska känna glädje.
Man har sinnena öppna för att kunna se saker positivt och för att kunna njuta av livet.
Man tar till sig allt i sin omgivning på ett helt annat sätt, än vad man gör när man är blockerad av massa negativitet.
Man bygger dessutom upp förrådet av ork och energi, så när det dyker upp problem har man förmågan att lösa dem utan att känna sig alldeles tom.
Och ju enklare allting känns, desto mindre krävs för att man ska känna sig glad.
Så börja med att lösa problemen som finns runt omkring dig, därefter kan du börja sträva efter lyckan!
För när man inte har en massa bekymmer, stress och oro omkring sig så är det så lite som krävs för att man ska känna glädje.
Man har sinnena öppna för att kunna se saker positivt och för att kunna njuta av livet.
Man tar till sig allt i sin omgivning på ett helt annat sätt, än vad man gör när man är blockerad av massa negativitet.
Man bygger dessutom upp förrådet av ork och energi, så när det dyker upp problem har man förmågan att lösa dem utan att känna sig alldeles tom.
Och ju enklare allting känns, desto mindre krävs för att man ska känna sig glad.
Så börja med att lösa problemen som finns runt omkring dig, därefter kan du börja sträva efter lyckan!
tisdag 17 mars 2009
Ovanliga åkommor: Disktrasefobi
Disktrasor håller rent, renlighet är bra! Men vad gör man om man lider av disktrasefobi?
Förr hade 3:an ett program som handlade om att övervinna sina fobier. Kom särkilt ihåg en som hade duvskräck, vilket är helt förståligt, duvor är läskiga!
Men under hela programserien var det ingen med som led av disktrase fobi, konstigt tycker jag.
För även om det är en ovanlig åkomma, så är det en riktig styggelse...
Disktrasefobi
Förekommer: I alla kök, dvs på jobbet, hos vänner, hos familj mm.
Symtom: Stickningar i näsa, panikkänslor, illamående. Vid mer sällsynta fall ca 1 i världen: flykt!
Botemedel: Ej framtaget, endast hanteringsråd finnes.
Hantering: I hemmet, byt ofta och i onödan.
På andra platser, vid nödvändig kontakt: Använd fingertopparna och tag tag i hörnet. Tvätta därefter händerna med starka rengöringmedel, ex lut. Udvik skyddshanskar, de stinker och kan leda till biverkningar.
Förr hade 3:an ett program som handlade om att övervinna sina fobier. Kom särkilt ihåg en som hade duvskräck, vilket är helt förståligt, duvor är läskiga!
Men under hela programserien var det ingen med som led av disktrase fobi, konstigt tycker jag.
För även om det är en ovanlig åkomma, så är det en riktig styggelse...
Disktrasefobi
Förekommer: I alla kök, dvs på jobbet, hos vänner, hos familj mm.
Symtom: Stickningar i näsa, panikkänslor, illamående. Vid mer sällsynta fall ca 1 i världen: flykt!
Botemedel: Ej framtaget, endast hanteringsråd finnes.
Hantering: I hemmet, byt ofta och i onödan.
På andra platser, vid nödvändig kontakt: Använd fingertopparna och tag tag i hörnet. Tvätta därefter händerna med starka rengöringmedel, ex lut. Udvik skyddshanskar, de stinker och kan leda till biverkningar.
måndag 9 mars 2009
Ovanliga åkommor...badhusskräck
Att åka till badhuset kan vara härligt och roligt. Det är en bra utflykt med barnen och allt blir som i en tandkrämssreklam...såvida man inte lider av badhusskräck..
Badhusskräck kan i många fall ( ca 99/100 ) vara en åkomma som framkallats på grund av traumatiska minnen sedan ungdommen när idrottsläraren avbrutit ens 1000 meters simning på tid för att inte lektionstimmen räckte till.
Badhusskräck
Förekommer:
I alla badanläggningar inomhus
Symtom:
Kraftiga klökningar vid syn av hårbollar i duscharna.
I frågasättande av bubblorna i det varma bubbelbadkaret.
Flash backs av bakterieodlingresultatet i bastun från laboratorieteknikutbildningen.
Hastigt påkommen klorallergi utan tecken.
Förföljelsemani. ( Känslan av att alla är där enbart för att se hur illa man klär i badplagg. )
Botemedel: Ej ännu framtaget. På forskningsstadiet.
Badhusskräck kan i många fall ( ca 99/100 ) vara en åkomma som framkallats på grund av traumatiska minnen sedan ungdommen när idrottsläraren avbrutit ens 1000 meters simning på tid för att inte lektionstimmen räckte till.
Badhusskräck
Förekommer:
I alla badanläggningar inomhus
Symtom:
Kraftiga klökningar vid syn av hårbollar i duscharna.
I frågasättande av bubblorna i det varma bubbelbadkaret.
Flash backs av bakterieodlingresultatet i bastun från laboratorieteknikutbildningen.
Hastigt påkommen klorallergi utan tecken.
Förföljelsemani. ( Känslan av att alla är där enbart för att se hur illa man klär i badplagg. )
Botemedel: Ej ännu framtaget. På forskningsstadiet.
torsdag 5 mars 2009
Ovanliga åkommor, bloggblackout
Igår efter ett samtal med min syster erkände jag för mig själv, jag lider av bloggblackout.
Det är ovanlig åkomma som det ofta inte talas högt om och jag har precis tagit mig ur den första fasen, förnekelse. Nu är jag äntligen på bättringsvägen.
Bloggblackout
Förekommer: Smittan kan förekomma i vissa, dock rätt sällsynta bloggar, skvallertidningar, räkningar eller i annan form av ångestframkallande text. Åkomman kan också uppkomma av meningslöst grubblande.
Symtom: Tunghet i huvud, svidande ögon, stelhet i händer. Fullständig oförmåga att blogga. I mer sällsynta fall ( ca 1/1000 ), ett onormalt passivt betende.
Botemedel: Ett stort glas rött vin eller en fetinggrogg i kombination med rehabträning.
Rehabträning: Starta en ny blogg i falskt namn...och skriv så att all negativitet i dig kommer ut...Läs dock aldrig texten som kommer fram. Var noga med att blockera bloggen för andra läsare så att inte smittans sprids vidare.
Det är ovanlig åkomma som det ofta inte talas högt om och jag har precis tagit mig ur den första fasen, förnekelse. Nu är jag äntligen på bättringsvägen.
Bloggblackout
Förekommer: Smittan kan förekomma i vissa, dock rätt sällsynta bloggar, skvallertidningar, räkningar eller i annan form av ångestframkallande text. Åkomman kan också uppkomma av meningslöst grubblande.
Symtom: Tunghet i huvud, svidande ögon, stelhet i händer. Fullständig oförmåga att blogga. I mer sällsynta fall ( ca 1/1000 ), ett onormalt passivt betende.
Botemedel: Ett stort glas rött vin eller en fetinggrogg i kombination med rehabträning.
Rehabträning: Starta en ny blogg i falskt namn...och skriv så att all negativitet i dig kommer ut...Läs dock aldrig texten som kommer fram. Var noga med att blockera bloggen för andra läsare så att inte smittans sprids vidare.
onsdag 4 mars 2009
Bloggblackout
Min goa syster ( hon med de fina tavlorna ) och jag tog ett snack via facebook idag. Det är bra med syskon, de är stöttande och ärliga och de kammar inte medhårs bara för att få se en vacker frisyr.
Idag påminde syrran mig om en sak....Man skulle faktiskt kunna säga att hon trampade på en öm tå, drog igång ilningarna längs ryggraden, piskade fram den förträngda ångesten ur min skamsna kropp...genom att säga: Det var länge sedan du bloggade nu.
Det var bra att hon tog upp denna mycket känsliga fråga på ett så enkelt och odramatiskt vis, så att jag äntligen kan komma ut ur garderoben och sakta men säkert börja bearbeta mitt problem.
Hon fick mig att inse att det är viktigt att prata om saker och inte gömma sig i skräckens skugga.
Hon förstod att jag har hamnat fel och ville hjälpa mig, det hon inte visste är att jag lider av en mycket ovanlig åkomma. Det är inte skrivkramp, nej mycket värre än så, det är "bloggblackout"......
Idag påminde syrran mig om en sak....Man skulle faktiskt kunna säga att hon trampade på en öm tå, drog igång ilningarna längs ryggraden, piskade fram den förträngda ångesten ur min skamsna kropp...genom att säga: Det var länge sedan du bloggade nu.
Det var bra att hon tog upp denna mycket känsliga fråga på ett så enkelt och odramatiskt vis, så att jag äntligen kan komma ut ur garderoben och sakta men säkert börja bearbeta mitt problem.
Hon fick mig att inse att det är viktigt att prata om saker och inte gömma sig i skräckens skugga.
Hon förstod att jag har hamnat fel och ville hjälpa mig, det hon inte visste är att jag lider av en mycket ovanlig åkomma. Det är inte skrivkramp, nej mycket värre än så, det är "bloggblackout"......
onsdag 11 februari 2009
Brandutryckningen
Idag när jag hämtade min son så berättade han för mig att idag hade minsann brandlarmet gått på skolan. Det måste ha varit mycket dramatiskt och jag ska försöka återberätta historien med hans egna ord.
" Idag gick brandlarmet. Det har hänt förrut att ringklockan inte slutat ringa och att vi har trott att det varit brandlarm, men den här gången var det brandlarmet. Och det var jag som hörde det. Jag sprang upp till matsalen för att hitta min fröken, men hittade henne inte.
Det var jag och min kompis som fick ta oss ut....vi slängde oss ut från förskolan.
Vi fick gå ut i inneskorna och utan kläder....mitt ut i den snöiga blåsten. Så är det när det brinner, man får gå ut utan kläder för eldar är farligt. Man får värma varandra i stället.
Väskan tog vi inte med oss, men det är inte hela världen för man kan köpa en ny. Man kan köpa nya kläder med, men en människa kan man inte köpa.
Ibland brinner det och ibland är det övning. Brinner det inte, så är det övning.
Brandbilarna kom inte, men brandvarnaren - han kom. Det var tur att det gick bra."
Efter att ha berättat om denna händelse var jag helt förstummad. Det var nu han undrade om inte jag hade något spännande att berätta.
" Idag gick brandlarmet. Det har hänt förrut att ringklockan inte slutat ringa och att vi har trott att det varit brandlarm, men den här gången var det brandlarmet. Och det var jag som hörde det. Jag sprang upp till matsalen för att hitta min fröken, men hittade henne inte.
Det var jag och min kompis som fick ta oss ut....vi slängde oss ut från förskolan.
Vi fick gå ut i inneskorna och utan kläder....mitt ut i den snöiga blåsten. Så är det när det brinner, man får gå ut utan kläder för eldar är farligt. Man får värma varandra i stället.
Väskan tog vi inte med oss, men det är inte hela världen för man kan köpa en ny. Man kan köpa nya kläder med, men en människa kan man inte köpa.
Ibland brinner det och ibland är det övning. Brinner det inte, så är det övning.
Brandbilarna kom inte, men brandvarnaren - han kom. Det var tur att det gick bra."
Efter att ha berättat om denna händelse var jag helt förstummad. Det var nu han undrade om inte jag hade något spännande att berätta.
fredag 6 februari 2009
Myrig fantasi
För ett tag sedan bestämde jag mig för att dra ner på svärandet, så jag erbjöd min son att varje gång han påpekar att jag svär så får han en peng. God idé -trodde jag.
Idag snubblade jag ordentligt. Det kändes som att jag flög genom luften för att slutligen landa på min dubbelvikta stortå.
Det gjorde fruktansvärt ont och jag hoppade ett varv runt lägenheten på den "friska" foten, samtidigt som jag ropade ajajaj...
Min son började skratta lite skadeglatt.
-Men vad fasen, sa jag, man skrattar inte när någon slår sig!!!
- Du svor, jag ska ha en peng.
- Ja, ja du ska få en peng, men du får vänta lite.
- Ge mig pengen nu mamma.
- Nu får du faktiskt lugna dig lite...jag bröt ju typ tån!!
Nu började min son tappa tålamodet och sa lite irriterat:
- Tror du verkligen att man kan bryta en tå på myrig fantasi?? Ge mig min peng!
Jag har sedan dess inte kunnat sluta fundera och frågan jag ställer mig är:
Kan man bryta tån på myrig fantasi??
Idag snubblade jag ordentligt. Det kändes som att jag flög genom luften för att slutligen landa på min dubbelvikta stortå.
Det gjorde fruktansvärt ont och jag hoppade ett varv runt lägenheten på den "friska" foten, samtidigt som jag ropade ajajaj...
Min son började skratta lite skadeglatt.
-Men vad fasen, sa jag, man skrattar inte när någon slår sig!!!
- Du svor, jag ska ha en peng.
- Ja, ja du ska få en peng, men du får vänta lite.
- Ge mig pengen nu mamma.
- Nu får du faktiskt lugna dig lite...jag bröt ju typ tån!!
Nu började min son tappa tålamodet och sa lite irriterat:
- Tror du verkligen att man kan bryta en tå på myrig fantasi?? Ge mig min peng!
Jag har sedan dess inte kunnat sluta fundera och frågan jag ställer mig är:
Kan man bryta tån på myrig fantasi??
tisdag 20 januari 2009
Tandläkaren
Lidandet började redan på jobbet, denna enorma våg av ångest.
Att jag blev tvungen att borsta tänderna på toaletten på jobbet var rena plågeriet. Fastän städerkan precis varit där ( och städat! ) så kändes det så ohygeniskt. Jag inbillade mig att där var fullt med elaka bakterier som sniffade på min tandkräm och kliade ryggen mot min tandborste.
Att dessutom behöva skölja munnen med vatten från handfatet var en utmaning.
Helt matt efter denna energikrävande handling tog jag mig till slut från jobbet till tandläkaren.
Det väntrummet gör ingen glad så jag tänkte att jag får bläddra i en tidning med senaste skvallret. Det visade sig att det var inte det senaste skvallret, utan snarare en gammal avlagd tidning. När jag väl hade lyft i det stela spektaklet började jag funder på hur inpregnerad den egentligen var.
Så var det dags, upp på operationsbordet. När det blev tal om bedövning frågade sköterskan tandläkaren i fall hon ville ha den långa, det ville hon.
Direkt efter drogningen fick jag skölja. Tandläkaren sa något om kärl och en droppe blod. När jag spottade förstod jag vad hon menade, bortsett från det där med droppe.
Nu skulle här borras! Till min stora förvåning så hade bedövningen tagit vid första försöket.
Med alla verktyg i munnen funderade jag på om dom verkligen lyckats sterilisera helt och hållet, eller om eventuellt sköterskan hade en dålig dag och tänkt: Äsch, den förra patienten hade ju inte så många tänder, så vi kan nog köra med samma en vända till.
Mot slutet kom panikkänslorna ordentligt, skulle dom lyckas få ut allt dom stoppat in eller skulle dom glömma något?
Jag klarade det den här gången med! Och jag fick betala 846:- för det.
Nu, tre timmar senare sitter jag här med halva ansiktet bortdomnat och undrar om det blir någon kvällsmat i kväll.
Avslutningsvis: All ära åt tandläkare, ni vill så väl och vi tycker så illa om er, men ändå gör ni ett kanonjobb! Min tandläkare ser dessutom rar ut, vilket gör att jag faktiskt kan lägga undan min tidigare teori om att dom njuter av att plåga andra.
Att jag blev tvungen att borsta tänderna på toaletten på jobbet var rena plågeriet. Fastän städerkan precis varit där ( och städat! ) så kändes det så ohygeniskt. Jag inbillade mig att där var fullt med elaka bakterier som sniffade på min tandkräm och kliade ryggen mot min tandborste.
Att dessutom behöva skölja munnen med vatten från handfatet var en utmaning.
Helt matt efter denna energikrävande handling tog jag mig till slut från jobbet till tandläkaren.
Det väntrummet gör ingen glad så jag tänkte att jag får bläddra i en tidning med senaste skvallret. Det visade sig att det var inte det senaste skvallret, utan snarare en gammal avlagd tidning. När jag väl hade lyft i det stela spektaklet började jag funder på hur inpregnerad den egentligen var.
Så var det dags, upp på operationsbordet. När det blev tal om bedövning frågade sköterskan tandläkaren i fall hon ville ha den långa, det ville hon.
Direkt efter drogningen fick jag skölja. Tandläkaren sa något om kärl och en droppe blod. När jag spottade förstod jag vad hon menade, bortsett från det där med droppe.
Nu skulle här borras! Till min stora förvåning så hade bedövningen tagit vid första försöket.
Med alla verktyg i munnen funderade jag på om dom verkligen lyckats sterilisera helt och hållet, eller om eventuellt sköterskan hade en dålig dag och tänkt: Äsch, den förra patienten hade ju inte så många tänder, så vi kan nog köra med samma en vända till.
Mot slutet kom panikkänslorna ordentligt, skulle dom lyckas få ut allt dom stoppat in eller skulle dom glömma något?
Jag klarade det den här gången med! Och jag fick betala 846:- för det.
Nu, tre timmar senare sitter jag här med halva ansiktet bortdomnat och undrar om det blir någon kvällsmat i kväll.
Avslutningsvis: All ära åt tandläkare, ni vill så väl och vi tycker så illa om er, men ändå gör ni ett kanonjobb! Min tandläkare ser dessutom rar ut, vilket gör att jag faktiskt kan lägga undan min tidigare teori om att dom njuter av att plåga andra.
lördag 17 januari 2009
Mycket bus, mindre ragg.
Nu har vi testat busfabriken. Grabbarna lekte oavbrutet och lär nog sova gott i kväll.
Jag och min väninna var helt överens om vem som var den snyggaste mannen där. Som min väninna sa: Han har åtminstone något i blicken...
Dessvärre tillhörde han personalen och fick inte lov att dejta kunderna, men han lät oss ta ett foto i alla fall. ( Se nedan )
När vi satt där och pratade konstaterade vi att även om vi den här gången hade aningen otur så måste det ju ändå kunna finnas möjlighet för succé. Vi var lite inne på om vi skulle åka dit varje vecka. Jag tycker att det skulle kunna bli en höjdare om jag fick kontakt med en riktigt snygging och han frågar vilket barn som är mitt och jag svarar lite käckt: Han är inte här, han är hos sin pappa denna veckan....!
Jag och min väninna var helt överens om vem som var den snyggaste mannen där. Som min väninna sa: Han har åtminstone något i blicken...
Dessvärre tillhörde han personalen och fick inte lov att dejta kunderna, men han lät oss ta ett foto i alla fall. ( Se nedan )
När vi satt där och pratade konstaterade vi att även om vi den här gången hade aningen otur så måste det ju ändå kunna finnas möjlighet för succé. Vi var lite inne på om vi skulle åka dit varje vecka. Jag tycker att det skulle kunna bli en höjdare om jag fick kontakt med en riktigt snygging och han frågar vilket barn som är mitt och jag svarar lite käckt: Han är inte här, han är hos sin pappa denna veckan....!
fredag 16 januari 2009
"Busfabriksragg"
Jag och min goda väninna har bestämt oss för att inta busfabriken med våra småkillar. Min väninna som sällan missar en chans att skoja till det, frågade mig om man inte kan ragga på busfabriken. Eftersom min humor är lika sjuk som hennes började jag att fundera på denna fantastiska affärsidé.
Busfabrikerna skulle mycket väl kunna inreda en hörna, exempelvis bredvid studsmattorna, för singelmammor och singelpappor.
Det skulle garanterat locka ännu mer folk och busfabrikerna skulle kunna börja att ta inträde även för vuxna.
Det skulle dessutom vara ett utmärkt tillfälle för singelföräldrar att träffas i verkliga livet utan alkoholpåverkan.
Man skulle inte behöva oroa sig för barnen, eftersom de har fullt upp med att klättra och busa.
Om man skulle fatta tycke för någon kan man dessutom bestämma ytterligare en träff för att fika, barnen skulle inte protestera över att behöva åka till busfabriken igen.
Om man skulle fortsätta att dejta kan man helt oskyldigt studera hur ens barn fungerar tillsammans.
Nästa steg skulle kunna bli att bjuda varandras barn på slash och rätt som det är så har man blivit en enda stor familj som lever lyckliga i alla sina dar...
OBS! Självklart är detta på skoj, don´t try this at home!!!
Men om ni ändå får för er att testa så se upp för följande fällor:
* Hångel i bollhavet...tiden går fort när man har roligt och när vakterna hämtar en för att de tre timmarna är ute blir det allt annat än smidigt!
* Skjut inte på konkurerande singelmammor med bollpistolerna, det är när du väl charmat din prins som hämnden inträffar...
* Försök inte "impa" på din tilltänkte genom att blotta ditt barnasinne...du är inte lika "hot" när du sitter fast i rutchkanetunneln...
Med tanke på vilka killar som kommer att göra mig och min väninna sällskap, blir det nog inte lätt för någon man att konkurera om vår uppmärksamhet.
Busfabrikerna skulle mycket väl kunna inreda en hörna, exempelvis bredvid studsmattorna, för singelmammor och singelpappor.
Det skulle garanterat locka ännu mer folk och busfabrikerna skulle kunna börja att ta inträde även för vuxna.
Det skulle dessutom vara ett utmärkt tillfälle för singelföräldrar att träffas i verkliga livet utan alkoholpåverkan.
Man skulle inte behöva oroa sig för barnen, eftersom de har fullt upp med att klättra och busa.
Om man skulle fatta tycke för någon kan man dessutom bestämma ytterligare en träff för att fika, barnen skulle inte protestera över att behöva åka till busfabriken igen.
Om man skulle fortsätta att dejta kan man helt oskyldigt studera hur ens barn fungerar tillsammans.
Nästa steg skulle kunna bli att bjuda varandras barn på slash och rätt som det är så har man blivit en enda stor familj som lever lyckliga i alla sina dar...
OBS! Självklart är detta på skoj, don´t try this at home!!!
Men om ni ändå får för er att testa så se upp för följande fällor:
* Hångel i bollhavet...tiden går fort när man har roligt och när vakterna hämtar en för att de tre timmarna är ute blir det allt annat än smidigt!
* Skjut inte på konkurerande singelmammor med bollpistolerna, det är när du väl charmat din prins som hämnden inträffar...
* Försök inte "impa" på din tilltänkte genom att blotta ditt barnasinne...du är inte lika "hot" när du sitter fast i rutchkanetunneln...
Med tanke på vilka killar som kommer att göra mig och min väninna sällskap, blir det nog inte lätt för någon man att konkurera om vår uppmärksamhet.
torsdag 8 januari 2009
Förlust eller seger?
Saker man går igenom under livet kan ses från olika sidor...Är det förlust eller seger?
Tex så sägs det att om man mister en står tusen åter...beroende på om den personen man mist tillför mer än de andra tusen tillsammans, kan man välja om man vill se det som en förlust eller seger.
Finns många olika sorters försluster. Både materiellt och känslomässigt.
Angående det materiella: Hur många kvinnor har inte mist sin vigselring och varit helt förkrossade, för att därefter fatta beslutet att inhandla en ny som är mkt briljant, glänsande fin och som sitter bättre på dom nu lite svullnare fingrarna och blir mer omhändertagen en den gamla som frånlades både här och där...
Det känslomässiga är en annan grej, men även här kan förlusten vändas till seger.
Jag tror helt ärligt att min största förlust här i livet, många gånger kan vara min seger.
Jag har förlorat ngt som tillhörde mig som person och kvinna, men det är just denna förlusten som har fött nya egenskaper hos mig som människa. Trots att jag ibland kan få en sorgsen känsla i mitt hjärta, känner jag styrkan i mitt blod.
Den del av mig själv som jag har förlorat begränsar mig i mångt och mycket, men jag kan inte förneka alla egenskaper som har tillkommit till mig på grund av detta.
Så se till att vända alla förluster till segrar, för varje erfarenhet i livet gör dig till en vinnare!
Tex så sägs det att om man mister en står tusen åter...beroende på om den personen man mist tillför mer än de andra tusen tillsammans, kan man välja om man vill se det som en förlust eller seger.
Finns många olika sorters försluster. Både materiellt och känslomässigt.
Angående det materiella: Hur många kvinnor har inte mist sin vigselring och varit helt förkrossade, för att därefter fatta beslutet att inhandla en ny som är mkt briljant, glänsande fin och som sitter bättre på dom nu lite svullnare fingrarna och blir mer omhändertagen en den gamla som frånlades både här och där...
Det känslomässiga är en annan grej, men även här kan förlusten vändas till seger.
Jag tror helt ärligt att min största förlust här i livet, många gånger kan vara min seger.
Jag har förlorat ngt som tillhörde mig som person och kvinna, men det är just denna förlusten som har fött nya egenskaper hos mig som människa. Trots att jag ibland kan få en sorgsen känsla i mitt hjärta, känner jag styrkan i mitt blod.
Den del av mig själv som jag har förlorat begränsar mig i mångt och mycket, men jag kan inte förneka alla egenskaper som har tillkommit till mig på grund av detta.
Så se till att vända alla förluster till segrar, för varje erfarenhet i livet gör dig till en vinnare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
