Brandutryckningen

Idag när jag hämtade min son så berättade han för mig att idag hade minsann brandlarmet gått på skolan. Det måste ha varit mycket dramatiskt och jag ska försöka återberätta historien med hans egna ord.

" Idag gick brandlarmet. Det har hänt förrut att ringklockan inte slutat ringa och att vi har trott att det varit brandlarm, men den här gången var det brandlarmet. Och det var jag som hörde det. Jag sprang upp till matsalen för att hitta min fröken, men hittade henne inte.
Det var jag och min kompis som fick ta oss ut....vi slängde oss ut från förskolan.

Vi fick gå ut i inneskorna och utan kläder....mitt ut i den snöiga blåsten. Så är det när det brinner, man får gå ut utan kläder för eldar är farligt. Man får värma varandra i stället.
Väskan tog vi inte med oss, men det är inte hela världen för man kan köpa en ny. Man kan köpa nya kläder med, men en människa kan man inte köpa.

Ibland brinner det och ibland är det övning. Brinner det inte, så är det övning.
Brandbilarna kom inte, men brandvarnaren - han kom. Det var tur att det gick bra."

Efter att ha berättat om denna händelse var jag helt förstummad. Det var nu han undrade om inte jag hade något spännande att berätta.

Myrig fantasi

För ett tag sedan bestämde jag mig för att dra ner på svärandet, så jag erbjöd min son att varje gång han påpekar att jag svär så får han en peng. God idé -trodde jag.

Idag snubblade jag ordentligt. Det kändes som att jag flög genom luften för att slutligen landa på min dubbelvikta stortå.
Det gjorde fruktansvärt ont och jag hoppade ett varv runt lägenheten på den "friska" foten, samtidigt som jag ropade ajajaj...

Min son började skratta lite skadeglatt.

-Men vad fasen, sa jag, man skrattar inte när någon slår sig!!!
- Du svor, jag ska ha en peng.
- Ja, ja du ska få en peng, men du får vänta lite.
- Ge mig pengen nu mamma.
- Nu får du faktiskt lugna dig lite...jag bröt ju typ tån!!

Nu började min son tappa tålamodet och sa lite irriterat:
- Tror du verkligen att man kan bryta en tå på myrig fantasi?? Ge mig min peng!

Jag har sedan dess inte kunnat sluta fundera och frågan jag ställer mig är:
Kan man bryta tån på myrig fantasi??