Brandutryckningen

Idag när jag hämtade min son så berättade han för mig att idag hade minsann brandlarmet gått på skolan. Det måste ha varit mycket dramatiskt och jag ska försöka återberätta historien med hans egna ord.

" Idag gick brandlarmet. Det har hänt förrut att ringklockan inte slutat ringa och att vi har trott att det varit brandlarm, men den här gången var det brandlarmet. Och det var jag som hörde det. Jag sprang upp till matsalen för att hitta min fröken, men hittade henne inte.
Det var jag och min kompis som fick ta oss ut....vi slängde oss ut från förskolan.

Vi fick gå ut i inneskorna och utan kläder....mitt ut i den snöiga blåsten. Så är det när det brinner, man får gå ut utan kläder för eldar är farligt. Man får värma varandra i stället.
Väskan tog vi inte med oss, men det är inte hela världen för man kan köpa en ny. Man kan köpa nya kläder med, men en människa kan man inte köpa.

Ibland brinner det och ibland är det övning. Brinner det inte, så är det övning.
Brandbilarna kom inte, men brandvarnaren - han kom. Det var tur att det gick bra."

Efter att ha berättat om denna händelse var jag helt förstummad. Det var nu han undrade om inte jag hade något spännande att berätta.