Bloggblackout

Min goa syster ( hon med de fina tavlorna ) och jag tog ett snack via facebook idag. Det är bra med syskon, de är stöttande och ärliga och de kammar inte medhårs bara för att få se en vacker frisyr.
Idag påminde syrran mig om en sak....Man skulle faktiskt kunna säga att hon trampade på en öm tå, drog igång ilningarna längs ryggraden, piskade fram den förträngda ångesten ur min skamsna kropp...genom att säga: Det var länge sedan du bloggade nu.

Det var bra att hon tog upp denna mycket känsliga fråga på ett så enkelt och odramatiskt vis, så att jag äntligen kan komma ut ur garderoben och sakta men säkert börja bearbeta mitt problem.
Hon fick mig att inse att det är viktigt att prata om saker och inte gömma sig i skräckens skugga.

Hon förstod att jag har hamnat fel och ville hjälpa mig, det hon inte visste är att jag lider av en mycket ovanlig åkomma. Det är inte skrivkramp, nej mycket värre än så, det är "bloggblackout"......